Att mål(a) eller inte mål(a)

Idrottsfysiologen Isak Strömberg skrev nyligen ett inlägg om vikten av målsättning i sitt idrottande. Jag tycker det kan bli lite jobbigt det där, ibland. Inte att Isak bloggar, det gör han för sällan, men däremot att sätta upp mål. Jag förstår grejen, det gör jag, men kan tycka att det blir mer belastande än något annat, om planeringen, satsningen och genomförandet går i stöpet på grund av olika omständigheter, som till exempel sjukdomar eller skador. Visserligen handlar det då mycket om att kunna ta ett eller två steg tillbaka mentalt och revidera målen, men just den biten har jag personligen otroligt svårt för, och lider då alla helvetes kval för att jag inte kan uppnå mitt första högt uppsatta mål utan misslyckas med det.
Visst ska man lära sig att misslyckas och växa med motgångar, men för mig fungerar det ganska bra med ett "träna för att bli så bra jag kan"-upplägg. Möjligen ligger ett större mål någonstans där under och ruvar, men jag brukar kunna dölja det rätt bra för mig själv. Jag gillar hipp som happ. Jag för inte längre någon träningsdagbok. Jag tar det som det kommer. Då har jag i och för sig provat det motsatta under flera säsonger och vet hur det fungerar för mig. Som pappa till två barn som går på dagis vet jag dock att en lite mer laissez-faire-inställning är något som passar in i min rådande livssituation bättre.