Inte igen, tack.

Som vanligt efter en landslagsmatch i fotboll hade jag större behållning av att läsa Simon Banks analys än av att genomlida matchen framför teven. Jag ska sluta titta på skiten. Det är inget överilat beslut. Det har vuxit fram under en längre tid. Om Sverige går till slutspel kan det hända att jag ger dem en chans igen, men nu får det vara. Det finns vettigare saker att göra med dryga 90 minuter.
Som att träna till exempel. Det hade jag gärna gjort i går kväll, och det gjorde jag visserligen, lite tidigare, men det gick inte bra. Jag räknar inte det som ett regelrätt träningspass. Jag har varit krasslig i vad som känns som en smärre evighet och det vill inte släppa. Varje gång jag försöker smyga igång blir det bakslag. En liknande period under våren 2011 och jag är en halstrad hälleflundra.