[tänkbar bildsekvens och dialog mellan min son Noah, 4 år, och rymdjägaren Buzz Lightyear]
Buzz: - "Jag har en idé Noah, nu när vi ändå ska nerför den här branta och rent ut sagt livsfarliga trappan kan vi väl passa på att flyga i stället för att gå?"
Noah: - "Men... Du är ju bara en leksak."
Buzz: - "Jag? En Leksak? Jag är en rymdjägare och intergalatisk hjälte, klart jag kan flyga!"
Noah: - "Men... Det kan inte jag."
Buzz: - "Håll i mig, vi flyger tillsammans!"
Noah: - "Men... Vi kommer att ramla och slå oss."
Buzz: - "Kanske, men om vi ska falla så ska vi falla med stil!"
Alve och jag stod i hallen när vi såg Buzz krascha i slutdelen av vår rent ut sagt livsfarliga trappa. Bara en leksak, ingen fara, och han ser ju glad ut, precis som vanligt. Flygande leksaker höjer ingen ögonbrynen över.
Tyvärr följdes Lightyears kullerbyttor av någon annans, längre upp. Sekunden senare låg Noah och Buzz fastkilade tillsammans nere vid grinden. Noah inte riktigt lika munter som Buzz. Fattas bara annat. Den idioten ler ju till och med som nyamputerad.
Noah menade att han snubblade på översta trappsteget, men jag vet inte jag. Ovanstående händelseförlopp är lika troligt det med. Eller så är det pappan som har livlig fantasi.
Stilpoäng 0,5, men otroligt nog en Noah vid ganska gott mod efter några minuters gråt och ompysslande. Blåslagen hjälte på dagis i dag.
1 kommentar:
Kom inte och säg att du inte har tid att träna :-)
Skicka en kommentar