Feberwatt

Det här är så klart lite på känn, men om jag skulle gissa, eller uppskatta hur mycket jag har tappat på veckans feberfrossa, så ligger det nog, mellan tummen och pekfingret, på cirka 20 watt per dag, om vi snackar tröskeleffekt. Och det är klart vi snackar tröskeleffekt. Vi bryr oss inte om något annat än tröskeleffekt, eller hur? Min sol går upp och ner med min tröskeleffekt.
Jag har alltså tappat i runda slängar 80-100 watt i tröskeleffekt. Det är inte solnedgång. Det är inte mörker. Det är en apokalyps. Det är jordens undergång.
Nej, jag spårar ur lite här, som vanligt. Det är lätt hänt när man är pessimistiskt lagd. Om någon dag kanske jag kan prova träna igen och sedan är första sweet spot-passet inte långt borta. Det skulle inte förvåna om det känns riktigt bra i början. Som en formtopp i miniatyr. Inför ett tempolopp i Sandviken 2008 hade jag 19 vilodagar som förberedelse, inkluderande halsfluss med efterföljande penicillinkur. Tvingades till necerildopning före start för att kunna andas ordentligt.
Jag var ende man under 40 minuter och tvålade dit giganter som Djurback, Stenbrink och Löfgren med bred marginal. Det var glädjande. Korthuset rasade dock ihop fullständigt när verkligheten kom ikapp mig lite senare och SM-tempot blev ett enda långt lidande.