I väntan på vaddå

Nu har jag suttit stilla i snart sju timmar, med undantag för två raster, men då satt jag också ganska stilla, vid närmare eftertanke. Ett jobb som inkluderar kroppsarbete vore trevligt, och då räknas inte tangentbordsknappande som det. Det är inte hälsosamt att sitta så här stilla. Vanligtvis brukar jag stå upp och flaxa då och då, men jag har inte riktigt förmått det i dag.
Hemma har jag en influensasjuk fru. Således har jag varannan minut känt efter hur kroppen mår. Värker det inte lite i ryggen? Skaver det inte i halsen? Jag skulle så gärna vilja klara mig till i natt åtminstone, så jag hinner ge benen stryk innan skiten bryter ut.
Om jag mot förmodan får vara frisk i morgon väntar min sista arbetsdag på Eniro 118118. Jag kan känna historiens vingslag. En milstolpe passeras. Eller telefonstolpe kanske jag ska skriva.