måndag, februari 28, 2011

Kallas iskalla klassiska teknik

Att Charlotte Kalla är en bländande tekniker i fri stil är de flesta överens om. Det är ingen Mogren-touch, men en effektiv och ytterst funktionell Elofsson-stil, och mycket bättre än så kan man inte åka.
I klassiskt däremot... Ja, jag vet inte var jag ska börja. Det finns ingen annan i dameliten som åker så stelt, inövat och konstruerat som Charlotte Kalla. Det är så långt ifrån naturligt det går att komma. Här har det studerats instruktionsvideor och teori en masse, men vad hjälper det när omsättningen till praktiken inte fungerar. Den tekniska känsla som kommer inifrån henne när hon skejtar finns helt enkelt inte när det vankas klassiskt. Nu överdriver jag, men hon vet inte hur hon ska göra. Det självklara och omedelbara i fristilen är som bortblåst i klassiskt. Hon tänker och analyserar förmodligen den klassiska tekniken hela tiden, medan det går av sig själv och med automatik i fri stil.
Therese Johaug är sannerligen ingen tekniker, inte Kowalczyk heller för den delen, men de kör bara. Som fan. Jag önskar man kunde radera hela Kallas hårddisk i den klassiska tekniken och låta henne börja om, men det går tyvärr inte, och i den åldern hon är nu går det bara att göra smärre förändringar.
Hon kommer aldrig bli en stor klassiker, det kommer alltid handla om damage control. I vissa lopp där förutsättningarna passar henne perfekt kan hon hävda sig väl, men åkningen kommer aldrig bli så snabb och framåtriktande skoningslös som den skulle kunna vara.

3 kommentarer:

Stefan sa...

Din analys är spot-on, hennes teknik är inte bra. Men jag tror att det skulle lösa sig om hon bytte 5-6 kg babyfett (ja i elitidrottsmått mätt naturligtvis) mot överkroppsmuskler. Då skulle hon automatiskt komma fram över skidorna få bättre driv i åkningen.

Tom sa...

Ja, det finns kanske en del att hämta där, vad vet jag. Therese Johaug är kanske inget ideal i det hänseendet, men det är knappast Britta Norgren heller.

Robert sa...

Just så är det när jag åker klassiskt också för att inte tala om när jag försöker åka fristil.