Långsamhetens lov

Äntligen lite tid till eftertanke och reflektion. Livet går i 180 och hållplatserna är få. Och ibland glömmer man bort att stanna till när tillfälle ges. Det finns alltid något att göra. Alltid något som pockar på uppmärksamheten. Ingen rast, ingen ro. Mycket är naturligtvis självförvållat och en jäktad livsstil som bara blivit till i farten.
Lustigt nog är det på ett höghastighetståg jag lyckas varva ner. Några dagar i jobbets tjänst på resande fot bryter mönstret. Ett norrländskt vinterlandskap flimrar förbi min fönsterplats i kupén. Eftermiddagssolen gör så gott den kan mot vad som känns som en oändlig snömassa. Det är väl ingen djärv gissning att tro på ett tunnare snötäcke ju längre söderut jag reser. Vi norrlänningar borde få tävla med något slags snöhandikapp de första tävlingarna i april och maj, tills vi fått upp ångan.