Jag cyklade rakt in i en betongvägg i går. Redkordjakt blev nödslakt. Ibland tar man sig vatten över huvudet i effektträningens förlovade land. Man vill så gärna se förbättringar. Men med ett precisionsinstrument som CompuTrainern får man inga gåvor. Till 99 procent är det gott, till en procent ont. Ibland tar ambitionen och wattjakten över det sunda förnuftet och man spränger sig själv i stället för gränserna.
Jag drog på mig för mycket mjölksyra på de två första fyrorna och kunde sedan inte genomföra träningen alls. Stum som sten. Det blir att ta ett steg tillbaka för att senare, förhoppningsvis, kunna ta två framåt. Jag känner att jag behöver backa lite. Ge mig själv andrum. Det sliter en del mentalt att pressa sig själv till max varje gång det vankas träning. Jag tror inte att det är några fysiska problem med det egentligen, bara vilan är närvarande också. Det är huvudet som behöver återhämta sig.
Östgötaloppet är bara fem veckor bort. Cykeln är långt ifrån klar och snön ligger tjock på marken. Ja, det blir nog ett lagom premiärpass på racern det där.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det straffar sig löjligt hårt om man lägger upp ribban för högt. Jag har själv fått några rejäla käftsmällar när jag med en skopa hybris har siktat för högt.
/Tony
"Skönt" att höra att det finns fler som går på effektminor. Jag tycker jag har varit förskonad från riktiga bottennapp på effektkurvan men i morse verkar det som att jag fick sota för hela säsongen. Bara att vila, hänga läpp och komma igen :-)
Skicka en kommentar