Lustigkurre där

Det är inget fel på viljan och självförtroendet. Där halvlåg jag i TV-soffan tillsammans med två grabbhalvor och inväntade läggdags. Ögonen klippte och huvudet värkte. Ändå satt jag på CompuTrainern en halvtimme senare. Exakt hur jag tog mig dit och varför minns jag inte. En röst talade om för mig att jag skulle cykla tre tjugor på 350 watt. Jag imponerades av den kraftfulla stämman och lät mig övertygas. Här skulle minsann trampas. Problemet var bara att benen fortfarande låg kvar i soffan, en våning ovanför.
Intressant, men aningen nedslående kan tyckas. Nej då. Hej & hå, nu kör vi. Det blev en tjuga. Utan ben. Det är inte så illa faktiskt. Däremot var det väldigt onödigt. Helt bortkastat, men jag lyckades le åt mig själv och mitt tappra försök. För ett år sedan hade jag inte rest mig ur soffan.
Gräsligt trött i kväll. Kass natt med febersjuk Noah i bagaget och sedan vab med sjuklingen i dag. Jag hoppas min träningsvilja och självförtroende sätter sin prägel på immunförsvaret.