TGP2

Spurtpris vartannat varv på Timrå GP i kväll. Jobbigt. Jag blev tvåa på första och trea på andra. Benen kändes slitna efter måndagens holmgång i källaren, så jag blev glad när jag kom loss solo på fjärde varvet och kunde cykla i min egen takt. Samarbetet där bakom blev inte tillräckligt bra för att klungan skulle jobba ikapp mig, så jag knep de återstående spurtprisen och kunde gå i mål med armarna i vädret.
Vi körde den tråkigare, men betydligt trafiksäkrare GP-banan. Det är egentligen svårare att komma iväg och hålla undan själv på de långa raksträckorna där, men den här gången gick det vägen. Marginalen ner till klungan på drygt tio man blev knappa minuten, tror jag. Trots de något slitna benen var det i alla fall positivt att det kändes bättre mot slutet.