Träningspassen här nere i Stockholm kan än så länge räknas på ett finger. Blir det två får det betraktas som en smärre bragd. Frugan och jag tävlade i surast förälder vinner när vi kom hem med barnen efter dagens utflykter. Tålamod och pedagogik stod inte att finna någonstans. Möjligen borttappade vid Slussen. Mycket lite kärlek över till barnen. De hade det inte lätt. Rekord i tidig sängläggning för att undvika ett tredje världskrig. Ibland har nöden verkligen ingen lag. Vi sitter inte och pratar ihjäl varandra just nu direkt. Utbyter några trötta blickar emellanåt. Lyssnar på teven. Nickar förstrött om den andre säger något. Schack matt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar