Bullfrossa. Bullfeber. Bullstånd. Kalla det vad ni vill. Jag småsprang genom Hudiksvalls centrum. På Sundsesplanaden kände jag hur pulsen stegrade. Jag närmade mig. Guldsmeden. Guldsmeden. Guldsmeden. Där! Och vidare in, med en flackande, lätt nervös, men ändå förväntansfull blick. Myrans bullar & bakverk. Kunde kardemummabullarna verkligen vara så goda som jag minns dem? Skulle de leva upp till sin glorifierade status? Skulle det finnas några kvar? Tänk om de var slutsålda? Jag sneglade på klockan. Strax efter lunch. Det borde inte vara någon fara.
Där! Bullståndet som jag minns det, men nu inomhus i Guldsmedens köpcentrum. Bullmästarinnan Myran inte på plats, men däremot en trevlig assistent som informerade mig om att det fanns kardemummabullar kvar. En stor suck av lättnad. Tio stycken kvar, närmare bestämt. Okej, jag tar dem. 120 kr. Som hittat.
Ökad steglängd och stegfrekvens tillbaka till familjen i närliggande park. Andfådd, men överlycklig. Vi öppnade bullpåsen. Bulleufori. Härifrån svårare att sätta ord på händelserna.
Rysningar. Gåshud. Smaklökar som gör vågen. Kardemummadensitet av guds nåde. Konsistensen, pärlsockret, storleken, fyllningen, ja allt var precis så perfekt som jag kom ihåg det. Helt otroligt. Vilka j-vla bullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar