Lawnmower man

Jag kände redan när jag gick ut att vi skulle bjuda på stor underhållning i kväll, gräsklipparen och jag. Spänningen låg liksom i luften. Jag kunde höra hur det tisslades och tasslades i grannskapet, hur gardiner vinklades upp och nyfikna blickar riktades mot händelsernas centrum, det vill säga vår tomt.
- "Nu fyller han på bensin. Snart börjar det. Kom och titta. Tihi!"
Och visst började det. Men det är ju ingen panik. Dramat har många akter. Ingen risk att någon missar något. Efter de 50 första dragen började jag känna mig uppvärmd. Tog lite pauser emellanåt. Pratade med närmaste grannen. Hennes man är från Fåker.
- "Ska du åka Tour of Jämtland om två veckor?"
- "Nej, jag måste få igång gräsklipparen."
Hon fnissade lite. Jag log tillbaka och vände mig mot fienden igen. 150 drag. Som en enarmad Concept2 utomhus. Började känna mig spak i höger axel. Gräsklipparen lät inte alls glad och lukten var omisskänligt sur. Men inte en snöbolls chans i helvetet att jag skulle ge upp. Efter cirka 200 försök startade den, som om det vore det mest självklara i världen. Hurrarop och klagosånger blandades i husen runt omkring. Som en extra teatralisk touch kysste jag ena handen och lyfte den mot skyn. Sen sprang jag fram och tillbaka med gräsklipparen över gräsmattan som en galning tills adrenalinet runnit av mig och jag kunde slå av på takten.
Vi är tillbaka nästa vecka på samma kanal. Missa inte.