Poor Brad

Trampade till Sollefteå kommun på Trinityn. Odödlig dit. Dödlig tillbaka. Dökött sista milen. Fick väl inte dånigaste dånhammaren, men väl en sådan där liten trähammare pojkarna har till sin bultbräda. Ungefär en sån. Jamade som en liten misse på cykeln. Mjao-mjaooo-mjaooooo. Jag ville bara hem. Njöt kanske lite ändå av den där energilösheten. I smyg. Satt ju i tempoställning i tre timmar. Det kan aldrig vara fel. Inte ens med jamwatt.
Jag hatar första veckan av Tour de France. Alla dessa cyklister som ska offras på stressens och nervositetens altare. Fan. Nu är Bradley Wiggins borta också. Skit. Och Chris Horner likaså, i stort sett. Med flera. Det suger. Skit i första veckan. Lägg ner den. Börja med andra veckan direkt.