Det är en anständig mängd. Varken för lite eller för mycket. Det är lagom. Med två hekto täcks botten i Karamellkungens påse. Det är inte mer än ett endaste lager lösgodis på en mycket liten yta. Okej, några ligger ovanpå varandra, men nästan då. Två hekto lösgodis tar inte mer än tio minuter att äta. Högst.
Beroende på vägen hem hinner man äta upp innehållet innan bilen rullar in på garageuppfarten. Jag hann inte i dag, men garderade mig med några gröna grodor, så att Marina också skulle få sitt yttersta begär stillat.
Att köpa lösgodis är som att balansera på slak lina. Det är små marginaler. Så mycket som kan gå fel. Så lätt att gräva för djupt. Öppna för många lådor. Ge efter. För mycket. Embracea in absurdum.
Så se till att skaffa vänner. Andra anonyma lösgodisälskare. Som kan stötta när det krisar. Ge tips och råd. Säga stopp när du själv inte orkar. Eller helt enkelt bara finnas där.
Jag heter Tom. Vad heter du?
3 kommentarer:
Tom, nu väntar jag bara på din bok om lösgodis!
Hej, jag heterBenjamin, har lyckats ha ett uppehåll på 3 veckor nu, men lika svårt varje gång man går förbi hyllan. Köper jag mig en liten påse kommer jag trilla dit igen. Starkt att du bara begränsar dig till 2hg.
Hej Benjamin! Roligt att du vill träda fram. Din viljestyrka imponerar.
Robban, diskussioner förs redan med olika förlag.
Skicka en kommentar