Hon sa så, Marina, när det var dags för barnen att lägga sig och jag deklarerade att jag inte orkade träna. Det är kärlek det. Sen sparkade hon ner mig i källaren och sa att jag skulle göra ett försök trots allt. Du mår bättre efteråt.
Hon hade ju rätt. Men jag var ju så trött. Hur som helst. Jag tuggade i mig taggtråden och stapplade nerför trappan som den tappre soldat jag är.
Blandade lite nuun, pumpade bakdäcket, svidade om till lycrahjälte och satte mig på pinoredskapet.
340 watt i 40 raka minuter och jag var nästan pånyttfödd. Tack, Marina. It takes one to know one.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar