Norrländska mästerskapen må gå av stapeln till helgen, men ärligt talat börjar tankarna redan glida över mot 2012, efter ett gediget ältande kring säsongen 2011, ska sägas. Träningen de senaste tre åren har varit väldigt mycket laissez-faire. Känslan har gått före strukturen, med blandade framgångar. Denna sommar missade jag till exempel formtoppningen med ungefär en månad. Ingen liten bom.
Det råder inget tvivel om att införskaffandet av CompuTrainern har förbättrat mina möjligheter att optimera och effektivisera träningen, men jag tror dock att det har blivit för mycket av det goda. Nyhetens behag har ibland slagit över till obehag. Jag har inte kunnat släppa effektmäteriet. Varje träningspass har blivit ett tävlingspass. Jag har på något sätt glömt att det faktiskt finns gränser för hur mycket man kan förbättra sig över en säsong.
Det tog stopp i slutet av maj, början av juni. Då stagnerade jag, för att lite senare börja dala. Det fanns inget att göra åt saken. Naturen måste få ha sin gång. Vi är tydligen inga maskiner.
Jag har lärt mig några läxor. Jag ska sansa mig. Inte inleda jaktsäsongen för tidigt. Våga vänta, och våga grunda. Jag hinner komma i form. Jag behöver inte slakta mig själv i november. Faktiskt. Visst, det är häftigt att producera läckra watt i källaren i mitten av maj, men jag gör det hellre ute på vägen i slutet av juni. Jag tror det kommer skänka mig en större känsla av tillfredsställelse.
CompuTrainern är fortsatt en omistlig del av träningen, men jag ska försöka variera mig något mer. Den variationen kommer finnas i källarhålet, men mer anteckningar om det en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar