Sundsvall Classic 2011

Janne Åhlin och Matt Richardson begrundar dagens insats.

Det blev en blöt historia, årets upplaga av Sundsvall Classics. Jag var tvungen att värma upp lite extra i Granbacken efter Viforsen och kom loss. Själv. Var måttligt sugen på att ge mig på ett så långt soloförsök, är inte tillräckligt grundtränad för något dylikt, så jag tryckte en gel och väntade in klungan. Tänkte att det splittras nog så småningom ändå.
Och jag behövde inte vänta så länge. I slakmotan före Nedansjö var det bara Janne och Matt som behagade haka på, och efter det såg vi inte till de andra mer. Prima samarbete hela vägen. Kuperad och underhållande bana.
Väl tillbaka i Sörfors släppte klubbkompis Janne. Det kom som en fullständig överraskning. Han såg lika stark ut som vanligt. Som en oxe alltså, för er som inte cyklat med honom. Tunga och bra förningar loppet igenom. Till nästa säsong hoppas han lokalisera en lämplig tempocykel att leka med. En disciplin som borde passa honom som handsken!
Jag och Matt trampade vidare, uppför Granbackens baksida och ner igen, till Viforsen. Upp mot Allsta och sedan sista lönndryga backen mot Sidsjön. Höll ett jämnt tempo och hade tänkt släppa upp Matt en sista gång, för att sedan sätta in en stöt, men när jag vände mig om var han borta. Tack för det. Jag var ganska trött nämligen. Tio mil är precis på gränsen vad jag klarar av i dagens läge. Hur som helst, i med en tyngre växel och upp med tempot ett sista snäpp. Det kändes fint den sista biten. Ett bra distanspass med dragvilliga reskamrater.