Ynglingen

Linjelopp alltså. Jag vet inte. Har man som jag inget vapen i spurten och är för dåligt tränad för att kunna utnyttja mina andra styrkor maximalt blir det mindre roligt. Det blir rent av långtråkigt. Jag gjorde så gott jag kunde för att hålla humöret och mjölksyranivån uppe på anständiga höjder, men varje gång jag vände mig om efter avlossad attack så satt han där. På min rulle. Tomas Kristoffersson. Och resten av klungan. Om och om igen. När jag inte stötte och blötte tittade jag mest på nämnde Härnösandsyngling. Nu delas det inte ut några stilpoäng i cykling, men Tomas får ändå fina betyg av mig. Fan vad vackert. Det syns liksom att det är mer än en hobby för honom. Så stilla, distinkt och tekniskt perfekt. En fröjd att skåda. Inget fel på kilometerdraget heller. Jag var tvåa in på upploppet efter Tomas, men när han ställde sig upp och växlade tempo ytterligare en gång kunde jag bara sitta kvar på sadeln och hissa spinnakern. Fjärde plats.

Skönt att andra i Alnö Race Team kunde leverera i stället. Trippel i H40 med Peder Olsson, Krister Klefbom och Urban Schön. Grattis!