Oa & Lelle

Han är bra go vår minsting. Stapplade in i köket med tom tallrik i morse och meddelade att han ätit upp sin macka. Okej, du får en till, men vi tror inte att du orkar en hel, så vi delar den så du kan ge storebror andra halvan. Det såg ut som han lyssnade. Gick ut igen med både huvud och tallrik högt.
Marina kunde inte hålla sig, utan smög efter för att se om han verkligen skulle fullgöra sitt uppdrag. Jo, mycket riktigt. Han gick fram till sin något morgontrötta storebror med tallriken och sa:
- "Oa macka. Lelle macka." (Noah macka. Alve macka.)
Det låter inte så märkvärdigt, men vi blev ganska rörda. Skönt med lite empatiskt samspel i stället för det sedvanliga bråket.