Hösttankar

I dag har jag tänkt på vilodagen och helgat den. En mycket vacker söndag har snart passerat. Det var med visst vemod i sinnet jag demonterade barnens studsmatta på eftermiddagen. Borta är dagarna då de kan springa ut på gräsmattan i bara shorts och hoppa sig trötta.
Vattenslangen är också undanstuvad. Och vattenspridaren förstås. Noah kan fortfarande fråga efter den. Om vi inte kan sätta på den en stund, efter dagis. Det är ju så roligt. Men lite kallt kanske, eller vad tror du? Nej, jag fryser inte, svarar han och tittar upp på mig. Jo, det kommer du göra. Och det är blåsigt.
Äppelträdet står snart tomt. På marken ligger några frostskadade äpplen och väntar på en sista färd till komposten. Gräset är långt, men det blir inga fler ryck och knyck med klipparen. Det får räcka nu. Längden behövs för vintern. Skyddar lite. Värmer lite.
Brrr.