torsdag, mars 22, 2012

Eländesanalys

Mon dieu. Jag kan inte minnas att jag var så här trött och håglös förra vintern. Huvudet under armen och två blysänken till ben. Det är åldern kanske. Jag börjar bli gammal och skraltig. Eller så är det för att jag småkrisar motivationsmässigt för tillfället. Det är inte roligt helt enkelt. Till skillnad från mina lätta joggpass. Då njuter jag. Möjligen har jag utvecklat en smärt- och mjölksyreallergi. Ett annat alternativ är att jag är i behov av frisk luft. Vilken skräll det vore.

2 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tror att du lider av lite prestationsångest. Du vet vad du har kunnat / varit kapabel till på cykeln och jämför hela tiden med detta, samt att du fortfarande vill flrbättra dig, åtminstone inte gå långsammare. En annan faktor som kan driva på ångesten är att andra cyklister i din omgivning som du tidigare slagit eller åtminstone konkurrerat med kanske fortfarande har bågen hårt spänd och du vill inte vara sämre. Mitt tips, gör ett aktivt val och that's it för att få frid och ro i skälen samt att hitta tillbaka till glädjen i din träning. Om du bestämt dig för att inte satsa på denna säsong får du inte titta tillbaka på gamla tider när du tränar. Sluta jämföra, en ny era börjar och du tar träningen lite mer som den kommer. Glädjen kommer att komma tillbaka, kanske inte för att köra på den nivå du tidigare gjort, men väl på en hög motionsnivå, vilket inte behöver vara fel eller sämre än vad du tidigare gjort. Med ditt aktiva val måste du bara göra det legitimt för dig att det inte är hela världen om du missar ett pass eller om du inte slog personligt på ditt senaste intervallpass. Jag tror att en viss mättnad kan ha smugit sig in, och att prestationsångesten om att inte kunna prestera lika bra som förra året samt vetskapen om hur mycket träning som skulle krävas har snuvat dig på glädjen. Jag har varit där själv, fast i löpsammanhang. Man måste ta ett steg tillbaka och skaffa sig ett helt nytt perspektiv, åtminstone behövde jag det. Lycka till Tom.

Tom sa...

It takes one to know one...

Tack.