Sankt Gotthardstunneln i Schweiz är 16,9 kilometer lång. Jag minns när jag satt i baksätet i bilen som liten och tyckte det blev lite jobbigt att andas halvvägs in. Syrefattigt. Kvav luft. Inte det mest behagliga jag har varit med om. Aningen klaustrofobiskt. Det var skönt att se ljuset igen.
Livet stryker mig mothårs just nu. Jag gräver min egen tunnel. Jag vet inte riktigt var jag befinner mig. Osäker på den rätta riktningen. Mina knän är uppskrapade. Jag har skit under naglarna. Jag gräver mig mödosamt framåt. Det är svårt att lägga jorden bakom mig. Det mesta hamnar ovanpå mig. I håret. I ansiktet. Det är skitigt helt enkelt. Och det kommer vara det ett tag.
Så jag reducerar tillvaron till det viktigaste, efter en väns råd. Ät ordentligt, sov ordentligt. Andas.
Träna? Jo, det gör jag. Men det är mer första hjälpen än något annat.
Gymträning med Oskar och kubtävling
20 timmar sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar