Så stod jag då plötsligt där, på startlinjen, i Svenska Mästerskapen för seniorer, i ett soldränkt Åstorp, med speakern Peo Johanssons presentation av mig, i bakgrunden. Jag hörde inte så mycket, ärligt talat, på grund av öronpropparna, men startern som släppte iväg mig hann berätta att han läser min blogg, innan jag gav mig iväg på säsongens första tävling.
Det var en fin dag, som sagt, med temperaturen nära 30 grader. Vinden var också närvarande, ljum förstås, men jag insåg att den skulle bli jobbig att tampas med ute på de gula rapsfälten.
Robert Edin justerade och rättade till min bakbroms innan start. God bless that man. Med cykeln i ordning och benen väl uppvärmda försökte jag gå ut lugnt de första, platta fyra kilometerna. Uppför Söderåsen med hyfsat tryck och sedan ner på andra sidan. Vinden ja. Jag sneglade på flaggorna som vajade och noterade att en ganska rejäl motvind skulle göra sista biten mot vändpunkten tuff. Mycket riktigt. Mats Nygren sa efteråt att han ville grina på varje backkrön. Det kändes likadant för mig. Tyckte jag stod mer eller mindre stilla ibland.
Tiden vid vändpunkten kändes okej, hade kanske hoppats på 37 i stället för 38 minuter, men två minuter efter fullblodsproffset Thomas Löfkvist är inte fy skam.
Tillbaka mot Åstorp. MC:n på tråkigt behörigt avstånd, men rätt ska ju vara rätt. Med tio minuter kvar mötte jag Tobias Ludvigsson. Strax efteråt kom Gustav Larsson. Gammal är äldst, tänkte jag och borrade ner huvudet för de tio sista, mördande minuterna. Inte långt kvar nu. Kom igen. Kom igen. Jobba, jobba, jobba. Krampryckningar i sidosätesmusklerna. Fan. Inte nu. Slapp ett utbrott och kunde hålla godkänd fart in mot mål. Men det är bara en fart jag talar om. En grundfart. En växel. Inget mer. Det blir väl lite så, med noll tävlingsdagar i benen. Plus att jag är en diesel, naturligtvis.
Det räckte till en slutlig 15:e plats, dryga halvminuten från topp tio.
Nöjd? Absolut.
Hemma och lyckas krascha igen
5 dagar sedan
5 kommentarer:
Och nu har jag läst bloggen idag igen. Bra cyklat. 15:e man i det sällskapet är inte fy skam. Peo snackade om att du inte cyklar så mycket ute i solljuset utan mest håller till i din källare med Computrainern men att även det uppenbarligen kan vara ett bra sätt att bli snabb.
/Eiring
Starkt! Banan verkade vara tuff utefter vad man hört av intervjuerna efteråt. Lyssnade på loppet på webbradio och höll tummarna.
Såg på Åstorps facebooksida att du körde utan skoskydd. Det är ju en hyfsat viktig del av aerodynamiken, hade du glömt dom eller var det för varmt för sådant :)?
/Micke
Jag har gjort mina bästa tempolopp utan skoöverdrag, jag har lagt dem i byrålådan.
Fråga : kör du med effektmätare under loppen?
Hej Bo! Nej, det gör jag inte. En kostnads- och prioriteringsfråga. Det kan säkert vara ett bra hjälpmedel första 5-10 minuterna, för att inte gå ut för hårt, men sen tror jag det gör detsamma. Och med snart åtta års erfarenhet av tempolopp känner jag mig själv så pass väl att jag vet vad jag ska göra och hur jag ska göra det. Mäter inte pulsen heller. Går bara på känsla.
Om jag inte misstar mig gör Gustav Larsson likadant.
Skicka en kommentar