Jag har bromsat in betänkligt. Både i sinne och kropp. Förmiddagens promenad i ett soligt Timrå gick i långsamhetens tecken. Varje steg var en andakt. Varje andetag en pånyttfödelse.
Okej, okej, det sista var högtravande i överkant, men ni fattar vad jag menar. Jag behöver det här. Sakta ner. Fundera. Se tillbaka. Se framåt. Men framför allt se klarheten i nuet. Och för att göra det behöver jag stanna till.
Jag tränar en gång i veckan. Kanske två. Kanske tre.
Jag kommer igång igen. Snart. Jag älskar träning, men likväl älskar jag vilan. Och nu står den på tur. Med all uppmärksamhet den förtjänar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar