lördag, oktober 18, 2014

Total immersion


Min relation till simning är lite speciell. Det är hatkärlek. Jag har älskat simning som idrott så länge jag kan minnas. Jag har alltid följt sporten i de stora mästerskapen. Jag kan fortfarande få ångest när jag tänker på OS i Barcelona 1992 och Anders Holmertz silver på 200 meter fritt. Bara 14 hundradelar från guldet. Det så eftertraktade. Någon dopad jävel till ryss som vann. Förlåt, Jevgenij Sadovij åkte aldrig dit, så jag är ute på djupt vatten.
Typ. Inte.
Men jag kan också fyllas av eufori, när jag minns tillbaka till Lars Frölanders makalösa fjärilsguld i Sydney år 2000. Gåshud över hela kroppen.
Och jag har alltid tyckt om att simma själv, trots att jag aldrig lärt mig det ordentligt. Bröstsim fungerar. Frisimmet är, och har alltid varit, hemsytt. Det är väderkvarn och andning åt både höger, vänster, uppåt och neråt. Det är inte vackert.
Det har plågat mig mer och mer genom åren. Jag har inte tyckt om det. Jag har velat lära mig, men aldrig tagit mig tid. Nu ska jag göra det. Ta mig tid. Det spelar ingen roll hur lång tid. Jag ska lära mig.
Men det är på ett villkor. Jag vill lära mig simma TI. TI som i total immersion. Ni kan hitta hur mycket som helst om det på Youtube. Det är ett estetiskt tilltalande och väldigt energisnålt sätt att simma fristil. Jag skulle kanske kunna simma lite snabbare om jag använde mer av min fysiska motor och lärde mig en mer traditionell crawl, men jag ska cykla 180 kilometer och tillryggalägga ett maraton till fots efter simningen, så jag vill gärna kravla mig upp ur vattnet så fräsch som jag nu kan vara efter den 3,8 kilometer långa kampen i vattnet med alla medtävlare.
Därför åkte jag till Luleå i går. Där bor nämligen Johnny Widén. Certifierad TI-coach. Jag har harvat på med TI-gurun Terry Laughlins DVD ett tag, men känt att jag behöver handfasta instruktioner och någon som kan ge mig feedback på hur det ser ut. Det kunde Johnny. Minsann. 
Lugnt. Pedagogiskt. Intressant.
Om att gå från omedvetet inkompetent till medvetet inkompetent, och vidare till medvetet kompetent för att slutligen nå nirvana i det omedvetet kompetenta stadiet. Jag får väl blygsamt erkänna att jag bara hunnit till fas två. Men det är ju alltid nåt.
Mer om Johnny, Terry och TI en annan kväll.
Här en kort filmsnutt när jag simmar  l å n g s a m t  och övar på knogdrag i vattnet, för att träna rätt armsving och handplacering.


Inga kommentarer: