söndag, maj 29, 2016

Ett lätt beslut

Att avanmäla mig från Kalmar Ironman.
När det kom till kritan.
Det som en gång var ett hägrande, roligt, inspirerande mål i horisonten blev under vårvintern och våren mer en flodvåg av stress och prestationskrav. Det roliga blev oroligt.
En skada som inte blev bra. En form som aldrig fick byggas upp. En målsättning som fick revideras till något jag inte längre motiverades av.
Den berömda helheten går inte ihop. Stress till en viss gräns är bra. Stress över den gränsen är inte bra. När den går ut över mer än träning. När den går ut över barn och jobb. När den går ut över ens humör och tillförsikt.
I samma ögonblick jag tog beslutet blev jag gladare. Rehabiliteringsträningen blev roligare. Ett välbehövligt lugn infann sig. Jag ville se framåt igen. Till vad jag egentligen vill åstadkomma. Något jag inte har en ärlig chans till att träna mig inför till Kalmar.
Det kommer fler chanser.

Inga kommentarer: