Egentligen borde återfallsförbrytarna vara fler, när man tänker efter. Nicklas Axelsson matchade världens bästa med epo i kroppen, åkte fast, stängdes av, tränade som ett djur och kom tillbaka. Med sirap i benen. Det måste ju ha känts så, efter att ha spunnit uppför bergen med prestationshöjande medel i kroppen före avstängningen. Snacka om att komma ner på marken. Fastlimmad i asfalten. Han harvade på ett tag, kom ingenstans, tröttnade och fastnade med handen i kakburken igen. Ganska logiskt. Ett helt oetiskt och samvetslöst beteende, men det går att se varför. Han ville tillbaka, kunna hävda sig mot de bästa och få ett bättre kontrakt, kunna leva på sin livboj till sport något år till. Axelsson har inte så mycket att luta sig tillbaka mot. Han har vigt sitt liv åt cykelsporten. Den har varit hans syre och levebröd så länge han kan minnas, men i slutändan var det just det faktumet som stjälpte och kvävde honom.
Den kommande säsongen gör Riccardo Riccò comeback efter sin dopningsavstängning. Minns ni hur han krossade motståndet i bergen i Girot 2008? Nu är han tillbaka, med sirap i benen. Hur kul kommer det att bli? Står han ut med att bli trött som sina rena motståndare? Kan han acceptera en lägre prestationsnivå? Kommer han kunna motstå lockelsen att fuska igen? Nicklas gjorde det inte.
Barnfritt = Tisdagströskel
22 timmar sedan
2 kommentarer:
Du skrev ju om Tom Zirbel för ett tag sedan. Nu har PEZcyclingNews en längre artikel om hans fall: http://www.pezcyclingnews.com/?pg=fullstory&id=7867&status=True&catname=Latest%20News
Själv tänker jag att det är bäst att inte säga "A" innan det är klart sagt "B".
Ricco har ju aldrig riktigt framstått som en sympatisk och fair-play typ så jag har svårt att se att han accepterar sitt öde och blir human igen.
Däremot tycks det ju som om Basso kanske har gjort det, han är faktiskt betydligt männskligare nu än vad har var framförallt när han vann Girot
Skicka en kommentar