Mina första cykelår tränade jag en hel del teknik. Både Joe Friel och Chris Carmichael förordade det. Så jag nötte på. Högkadens- och enbensövningar i alla dess former staplades på hög. Fredrik Ericsson försummade naturligtvis inte heller tekniken, så jag fortsatte under hans regim. De senaste två åren har jag dock inte gjort ett skit åt tekniken. Jag har bara cyklat som en normal människa gör, med båda benen i normal takt.I dag klickade jag ur en sko och provade att trampa med ett ben igen. Det kändes visserligen helt okej med höger ben, men med det vänstra var det värre. Jag trampade fyrkanter, inte cirklar. Det var riktigt illa. I och för sig har det högra benet alltid varit lite mer dominant och klarat tekniken bättre, men skillnaden var mycket större nu. Det skrämde mig. Så där kasst får det inte kännas.
Exakt vilka återverkningar det får i cykelåkning och hastighet är förstås omöjligt att veta, men det finns sannerligen utrymme för förbättringar. Det är ju roligt, om det nu inte vore för att dessa enbensövningar är så fantastiskt tråkiga att ägna sig åt. Nu har jag dock inget annat val än att ge det vänstra benet hemläxor framöver. Jag vill inte delta i veteran-SM med bara ett fungerande ben.
1 kommentar:
Du kanske skall överväga om det är möjligt att följa upp Fredrik Ericsson-seminariet med att ta upp Benny Svendsen/Veloposition? Kanske skulle det vara möjligt för honom att göra en fjärranalys eftersom du har CompuTrainer. Jag vet att han använder en del annat för att kolla trampet, men ett snack med honom kan troligen klara upp vad som kan ske och vad som inte låter sig göras.
Skicka en kommentar