Utveckling på nytt

Det här med förbättring och utveckling har jag inte varit bortskämd med de senaste åren. Det har varit ett herrans gnetande bara för att nå min normala nivå, eller vad jag nu ska kalla den. Det var med ganska raska steg jag hittade bra fart på tempocykeln, redan mitt första år som elitcyklist 2005. 

Det enda rejäla språnget jag haft under åren som gått efter det var 2007, när jag tog Toppfysik och Fredrik Ericsson till hjälp. Då lyfte jag mig ytterligare ett eller två snäpp. Annars har det som sagt varit ett evigt och envetet slit med att hitta de där sista watten inför varje säsong för att kunna vara konkurrenskraftig.

Nu, med simning och löpning på agendan, får jag vara nybörjare igen. Det går nästan att känna skillnad mellan varje enskilt träningspass. Det är fantastiskt stimulerande. Visserligen går det att gräva ner sig och misströsta mitt i allt blåbärsskap, men jag försöker ha tålamod och se det som ett ständigt lärande.

Trots att jag ännu inte kommit igång med simningen och fått någon kontinuitet i träningen känns det ändå lovande. Jag förstår vad jag behöver göra och vad det hela går ut på, sen återstår det "bara" att lägga ner timmarna som krävs för att lära kroppen och hjärnan alla nya rörelsemönster. Nu i början har jag tänkt för mycket och fått härdsmälta några gånger. Det går bättre när jag fokuserar på en sak i taget.

Löpningen skyndar jag extremt långsamt med. Är glad varje gång jag kommer hem smärtfri efter ett träningspass.