De tre glasen

Tre glas med olika mycket innehåll. Det första är tomt. Det andra är halvfullt, eller halvtomt om ni så vill, och det sista är fullt.
Så här såg det ut för ungefär ett år sedan. Jag var i bra fysisk kondition efter en cykelsäsong med SM och Tour of Jämtland som höjdpunkter.
Triathlon som disciplin lockade mig, men jag hade mycket kvar att lära, som duktig cyklist, halvdan löpare och usel simmare. Det återstod mycket att göra med tekniken, även om jag inte var en fullständig nybörjare.
Det största problemet var dock motivationen, eller snarare bristen på den. Glaset var fullständigt tomt. Inte en droppe kvar.
Så jag lade ner allting. Precis allting.

I dag är förutsättningarna annorlunda. Gnistan har återvänt. Motivationen har sakta, men säkert droppat ner i det första glaset igen. Det viktigaste glaset. Utan det innehållet går det inte att åstadkomma någonting över huvud taget.
Glaset med det tekniska kunnandet är oförändrat. Det är tur att det inte är så djupt, för jag behöver fortfarande hämta andan och vila med fötterna på bassängbottnen.
Konditionen är den sämsta jag haft på över tio år. Jag har mer eller mindre totalvilat sedan de tafatta simpassen förra hösten. Cykeln har jag inte rört. Varken på trainer eller asfalt. Inte ett endaste träningspass på hela året. Joggat har jag gjort någon gång ibland, när soffliggandet gett mig skavsår och oro i själen.
Men det har varit nödvändigt. Jag är sån som person. Jag är av eller på.
Nu är jag på.
Igen.