lördag, april 02, 2016

Rehabilitering och paranoia


Det har hunnit rinna lite vatten under broarna. Hög tid för en uppdatering, känner jag. Efter en lovande inledning på vinterträningen med stadiga förbättringar på alla fronter högg jag i sten i slutet av februari. En marginell känning i höger ljumske vid löpning utvecklade sig till en regelrätt skada och överansträngning, efter några pass urbota dum löpning med huvudet under armen.
Ambition förblindar, och så vidare.

Sex veckor senare. Rehabilitering pågår. Både cykling och löpning har varit mer eller mindre totalt frånvarande i mars. Fokus har legat på styrketräning och simning. I dag lätt löpning i fyra kilometer. Känns det? Gör det ont? Varje steg en studie i paranoia.

Den halva Ironman som väntar på Mallorca den sjunde maj, alltså bara en dryg månad bort, är inte längre den givna formtestaren som jag hade hoppats den skulle vara. Nu är jag bara glad om jag kan fortsätta rehabilitera ljumsken och få den att hålla för löpning.

Jaguarverken har levererat nya Trinityn i god tid och Graeme på Sportson i Birsta är en ovärderlig hjälp i arbetet med att montera cykeln och sedan hitta rätt sittställning. En bikefit härom dagen resulterade i att vi höjer sadeln med hela 1,5 centimeter. Det är som att låta fötterna sträcka sig till Mars i stället för månen i våra kretsar. En astronomisk skillnad. Den initiala känslan är en av optimism. Kanske att jag stängt in några watt med för låg sadel tidigare.

Inga kommentarer: