Pottkanten

Så satt man där igen då. Det var ett bra tag sedan sist, och det är jag glad för, men nu sitter jag på pottkanten med halsont igen. Har ett hårt och viktigt linjeloppsträningspass på schemat idag, men det blir jag inte bättre av att genomföra. Jag hatar ofrivillig vila. Men jag har inget val, vill inte riskera att gå miste om viktiga tävlingar framöver. Svenska cupen drar igång om två veckor i Uppsala och 200 km på Upplandsslätten är en uppgift som kräver sin man, då duger ingen halvmesyr till form om man vill åstadkomma något. Dessförinnan är det Västerås 2-dagars, men om jag står på startlinjen där är högst osäkert. Vi får hoppas att det är en förkylningsvariant light.
Kände redan igår när jag var ute på tempocykeln att allt inte stod rätt till. Tog mig knappt över krönet på vissa backar när jag körde enbensträning. Ett och annat promenerande par mumlade säkert till varandra att den där byfånen borde använda det andra benet också, så skulle det nog gå bättre.