Äckligt disciplinerad

Som Timo Lahtinen brukade säga. Det är jag det. Knät känns som sagt riktigt lovande och idag är vädret fullkomligt strålande. Jag börjar inte jobba förrän halv fem och allt är egentligen upplagt för ett distanspass på cykeln. Men icke. Jag tränade på gymmet istället. Måhända överdrivet försiktig, men jag vägrar råka ut för några onödiga bakslag med knät igen. Jag hatar att gå skadad. Nu är det små, små inkrementella steg i rätt riktning som gäller. Vad ska jag stressa för? Finns ingen anledning alls. Bara det att det är så förbaskat roligt att cykla som kan sätta käppar i hjulet, men idag lyckades jag hålla mig i skinnet. Duktig ponke!