Hed3

Tempoetappen i Vueltan idag var inte att leka med. På papperet såg den förhållandevis enkel ut, banprofilen då alltså, mer eller mindre pannkaksplatt, men skenet bedrar ibland. Vägen var allt som oftast riktigt bred och det fanns inte många gömställen på de stora öppna fälten där vinden blåste hårt. En stentuff bana, i synnerhet mentalt, då det verkligen handlade om att gå in i sig själv och envetet jobba på meter för meter. Platt bana utan krusiduller passade Leipheimer som handen i handsken. Boonen imponerade han också. Han satsade allt hela vägen och körde jämnt med exempelvis Stefan Schumacher och Andreas Klöden. Contador gjorde vad han skulle. Nu blir det att riva upp asfalten när bergen kommer. Kul att se Astana med sina Hed3-hjul fram. Det hjulet har många år på backen (kändes bättre att skriva istället för nacken) och har tagit många cyklister till temposegrar genom åren. Jag körde på det två säsonger och lyckades bra med det också. En tidlös klassiker.
Inte mycket nytt på min horisont. Knät mår bättre och bättre och idag lyckades jag till och med lura det på att ställa upp på fyra stycken sweet spot-intervaller. Det var skönt att sitta på tempocykeln och se att jag hade lika mycket watten i benen som det var vatten ute. Helt okej för att vara en lallande motionär.