Det jag kan göra idag kan jag lika gärna göra imorgon

Jag vet inte hur det är med er, men jag har svårt att träna efter middagstid. Det är som att kroppen slår av på mycket av maskineriet då, vill slappna av och bara ta det lugnt de sista vakna timmarna. Jag har egentligen ganska gott om tid att träna nu. Noah slocknade tidigt efter bara 20 minuters sömn på dagis och vi har inget planerat för kvällen. Fritt fram för en cykeltur eller löptur, men fan vad svårt det är att masa sig ut. Imorgon har jag i och för sig tänkt köra ett hårdare tröskelpass igen, så jag vet inte riktigt vad jag skulle göra nu. Hmm, Fredrik bestämmer inte över mig längre heller. Mmm, vad skönt. Haha! Den fria viljan är tillbaka och den väljer att snusa i TV-soffan och sörpla på ett glas cola light. Ja, jag är tillbaka i träsket igen.... Apropå fri vilja, eller hur. Nej, jag är en slav, helt klart. Sockerslav. Den eviga kampen mot beroendet fortsätter. Jag tror det blir 8-2:or imorrn i alla fall, känns som jag är på det humöret. Fem stycken kanske. 9-1:or har jag aldrig provat på faktiskt, det kanske kunde vara nåt, men det låter ju så jobbigt. Bara en minuts vila efter så många minuters kämpande? Ja, vi får se vad det blir, återkommer med rapport. Spännande va? Att följa en lallande motionärs träning utan mål och mening på hans färd? Eller jo, den här gången är det verkligen så att det är resan som är målet. Jag har ingen destination, jag cyklar utan GPS och karta nu, utan krav och måsten. Befriande är det. Och vem vet vilka underbara resmål jag lyckas hitta till ändå? Bara så där?