Grisbilen

Det har varit en ovanligt tillfredsställande morgon. Direkt efter lämningen på dagis körde jag till Finstabagarn i Sundsbruk för att hämta 30 stycken nybakade finska grisar. Pappa hade gjort en beställning till förmiddagsfikat på jobbet och jag var utsänd grisbilsförare. Men bara på ett villkor förstås, att jag själv fick en pinfärsk gris som belöning. När jag väl hade säkrat den biten var jag inte svårövertalad. Åh, ni skulle ha känt doften som slog emot mig när jag klev in i bageriet 07:45 imorse. Det var knappt jag tog mig till bilen utanför efteråt...

Jag minns inte de första sekunderna. Jag minns att jag tog upp grisen och kände värmen mot handen. Strösockret fastnade på fingertopparna och jag tog min första tugga. Sen svartnade det lite. Ja, ni ser blicken, eller hur? Fullkomligt besatt och djurisk... Inte alls bra att kombinera med bilkörning, men jag kunde bara inte hålla mig.

I mitten kunde jag njuta lite mer medvetet. Men sen när jag nådde jordgubbssylten i andra änden blev det svårt att köra rakt igen. Tänk vad en bakelse kan göra med en människa. Nu är det här i och för sig inte vilken bakelse som helst. Det är en nybakad finsk gris. Tur att Finstabagarn bara erbjuder finska grisar varannan fredag. Klar risk för missbruk annars.

08:15 anlände grisbilen utanför patologen på Sundsvalls sjukhus. "Employee of the month" ser ni på bild. Min pappa. Här tar han emot leveransen och klockan 09:00 blir han hjälteförklarad av hela avdelningen.