Lördag

Idag körde jag första cykelpasset ute på flera månader. Första vinterpasset. Första distanspasset. Nu för tiden är allting över två timmar distans och jag klarade den magiska gränsen med nio sekunder. Ja, jag är motionär. Det märktes både på fart och ork. Inget tryck i pedalerna och hade jag envisats med att stanna ute en halvtimme till hade jag fått ringa efter taxi. Jag skämtar inte. Men jag körde så hårt jag kunde i alla fall. Alltid något. Jag tog ut mig.
En sak som jag hade förträngt är att påklädningen tar ungefär lika lång tid som själva träningspasset. Det är ett helvete. Speciellt om man är dum nog som jag och inte ser till att man har koll på var alla attiraljer är lokaliserade innan man börjar klä på sig. Jag var fullt påklädd så när som på den oersättliga hjälmmössan, som naturligtvis var spårlöst försvunnen. Yrade runt som ett svettmiffo i lägenheten och letade febrilt, ackompanjerad av fruns roade och lätt uppgivna suckar. När jag väl hittade eländet och kunde ge mig iväg led jag redan av vätskeförlust. Jag längtar inte till nästa distanspass.