Känsliga läsare varnas

Spädbarn bajsar mycket och ofta. Alve avverkade nyss fem stycken Libero newborn inom loppet av tio minuter. Otrolig orutin av oss att låta blöjbytarivern ta överhanden när vi borde ha coolat ner oss och låtit honom trumpetat färdigt i soffan, men det är lätt att säga med facit i hand. Blöjkriget inleddes som sagt i soffan efter mysig matstund.

- Oj, hoppsan, se där, nämen vad skönt Alve.
- Nu är han klar va?
- Ja, vi kan byta här i soffan, det är nog inte så mycket.

Eller hur.
Efter andra bytet i soffan och en våldsam attack av senapsgula missiler tog jag terroristen i mina egna händer och rusade in till toaletten och skötbordet för att söka skydd. Där fortsatte Alves skoningslösa och listiga krigföring mot en kvällstrött och aningslös pappa. Han bröt mot alla tänkbara blöjregler och kiss- och bajskonventioner. Ett spädbarn har i regel bajsat färdigt när han kissar på slutet, men den här gången var tydligen allt tillåtet.
En liten försåtlig skvätt där, en belåten pappa sätter på den sista blöjan och så visar det sig att det hela bara var en kort prolog inför en helt vansinnig slutoffensiv som lämnade mig fullkomligt försvarslös. Trängd mot väggen kunde jag bara erkänna nederlaget och se honom gå lös på ännu en blöja på ett sätt som fått Vängåvans fontän i stenstan att bli grön av avund.
Visst, spädbarn är det sötaste som finns, men de kan också vara ondskans strateger ibland.