När Alve skriker blir jag kall. Jag blir tom inombords. Hans skrik når varenda cell i min kropp. Celler som vibrerar av liv stannar upp i chock och lyssnar. Oljudet utanför skapar tystnad innanför. Ett skrik som paralyserar. Ett skrik som tränger igenom allt. Ett skrik som utelämnar allt utom honom.
Vi vet inte vad som är fel än. Vi vet bara att han ofta är ledsen och har ont. Han är inte sig själv. Det är för långt mellan hans underbara leenden. Kanske kolik. Kanske komjölksallergi. Kanske något annat. Vi provar oss fram och hoppas. Vi får hjälp och är tacksamma för det. Vi tar en dag i taget. Vi tar en timme i taget. Ibland en minut. När det är som värst. För honom och för oss. Vi klamrar oss fast i varandra och håller hårt. Så knogarna vitnar.
Han sover på nätterna. Då är det lugnt. Ljust. I våra sinnen. Vi andas ut och samlar kraft. När solen går upp går den samtidigt ner. För Alve. Då tornar de mörka molnen upp sig. Vi försöker hjälpa honom i stormen, men vi står handfallna. Vindarna är för kraftiga. För byiga. Vi når honom inte. Vi når inte fram. Inte än i alla fall. Men vi ger aldrig upp. Aldrig.
Ny FTP, nytt KOM på Alpe d’Huez och ett Black Friday-erbjudande!
12 timmar sedan
5 kommentarer:
Hej familjen! Tänk på det positiva ni vill uppnå, inte det mörka och jobbiga ni kanske nu upplever. Vi är nog inte inärheten av er frustration men har erfarenhet av matallergi hos vår dotter. Som du så klockrent beskriver, så är inte barnet sig självt när kroppen kanske inte fullt ut fungerar optimalt. Vi tänker på er, tveka inte att fråga om något dyker upp. Elin har allergi mot ägg , vete, råg och mjölk sedan födseln. Krama Marina från oss, och självklart grabbarna. // Sofie, Johan & Elin Norrköping
Min brors ena dotter hade liknande problem. Det visade sig att hon inte tålde/gillade bröstmjölk och välling. Då dom började ge henne riktig mat istället blev hon glad som en lärka. Kanske värt att prova.
Tack för det, Norrköpingsbor. Vi har börjat med Nutramigen nu och tycker oss redan kunna skönja en förändring. Vi återkommer säkert med frågor! En fråga redan nu förresten... Innebär det här att Elin måste leva utan pannkakor? :(
Kanske det, Rickard. Jag ska kolla om Alve får ner några köttbullar i morgon.
Eller så väntar jag några månader tills han kan äta riktig mat. ;-)
Det finns ju barnmat också, typ findus. Mosad banan hade nog jag testat. ;)
Alve är lyckligt lottad som har er som föräldrar! Jag håller tummarna för att det blir bättre så snabbt som möjligt.
Många kramar till er!
Skicka en kommentar