En kvartett ur slag

Värsta sortens barnkakafoni i kväll. Jag kunde knappt höra mig själv tänka. Noah pratar bebisspråk med Alve som över huvud taget inte uppskattar storebrors närvaro och deklarerar det med all önskvärd tydlighet. Sedan följer en fascinerande upptrappning av oljudet som varken mamma eller pappa kan få stopp på och som vi själva ganska snart gastande blir en del av. Till slut är det cirkus och mitt i allt detta försöker vi få i oss middag. Jag kommer inte ihåg hur maten smakade.
Tränat har jag inte gjort på över en vecka. Halsen känns dock något bättre, så förhoppningsvis är jag igång med lite styrketräning snart i alla fall. Det behövs. En veckas vila och kroppen förvandlas till en säck potatis.