quattro stagioni

De lugna stunderna hemma är far and few between, men nu sover Alve på balkongen och Noah i sitt rum. Då står valet mellan att sova själv eller sitta en stund vid datorn. Jag är trött, men inte tillräckligt trött för att välja det första alternativet. Frihet och lugn i vaket tillstånd rankas högt nu för tiden. Hårdvaluta.
Ute singlar snöflingorna sakta ner. Årstiderna kommer och går. Det vore trevligt om vintern kunde hoppas över någon gång ibland. Jag skulle bli angenämt överraskad om hösten följdes av vår och sommar i år, och sen en ny vår och sommar på det igen. Efter det skulle jag möjligen känna mig redo för vinter. Men inte då. De kommer i tur och ordning, år efter år.
Det här första året (och några till gissar jag) med Alve kommer att gå i självutplåningens tecken. Som egoist och självälskare blir det en nyttig tid och en välbehövlig läxa. Praktiskt taget omöjligt att komma ifrån på egen hand. Några få timmar på kvällen är vad som erbjuds och då är det alltså tänkt att jag ska träna regelbundet och målinriktat. Mmm, den som lever får se.