lördag, februari 13, 2010

Mitt liv som hundägare


Doktorn tryckte stetoskopet mot Alves rygg och lyssnade, samtidigt som han sa:

- "Det är som veterinärvård det här. Han är ju inte så kommunicerbar."
- "Voff, voff", gläfste jag till svar.

Nej, doktorn hade rätt förstås. Det är hopplöst när bebisar blir sjuka. Om de ändå kunde tala. Hopplös natt med Alve följt av en morgon och dag med hög feber och sämre humör föranledde oss att tro att en ny öroninflammation var i antågande. Nix pix. Inget sånt. Faktum är att medicinmannen inte kunde hitta något fel på krabaten alls. Bebisar är levande mysterium.
Nu sover han i alla fall äntligen en stund så jag hinner lugna nerverna med kaffe och bulle. Förhoppningsvis är han snart tillbaka i gammalt gott slag igen.

Inga kommentarer: