Lite märklig känsla att sitta på cykeln och trampa mig igenom fyrorna med bra kraft i benen och fint fokus innanför pannbenet, medan jag höll på att somna varje gång jag slappnade av och rullade mig igenom vilointervallerna på tre minuter. Gäspade käken ur led ett par gånger, hur sömnig som helst. Varannan natt med Alve tar ut sin rätt, men inte på cykelformen denna afton, och det är jag tacksam för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar