Det som göms i snö...

kommer upp i tö. Det är en sak att sitta och gnugga på tempocykeln inomhus. Det är en annan att göra det på asfalten. Senvinterns grova sänkning av styret kan visa sig vara för drastisk, men jag låter tempoloppen i Stockholm och Västerås avgöra det. Jag har aldrig suttit lägre med överkroppen, men är något osäker på om dagens position är den bästa kombinationen av aerodynamik och effekt. Varning för höftlås och vrålflås.
Klas såg ut som om han aldrig gjort något annat än cyklat på sin Cervélo P2. Han imponerade stort. Ett inrikesflyg i vardande. Han såg ut att ha hittat rätt på en gång. Det kändes nästan lite tråkigt att inte kunna ge någon sorts kritik, men no news is good news, som han själv sa. Mycket riktigt. Klas har rejäla putsningar att se fram emot på Järnmannen i Kalmar, med tanke på att han tidigare avverkat de 18 milen på en Trek 1000. Inget ont om den cykeln, men han spelar i en annan liga nu. Fru Sara har inte hunnit ikapp materialmässigt, men såg ut att ha fin spin på benen hon också.