Enade om Pet Shop Boys

Dubbel barnvakt bjuder in till diskussioner och funderingar vi annars aldrig har tid till. Slumpmässiga Pet Shop Boys-låtar strömmade ur högtalarna när vi åt middag i kväll. Minnen kom till ytan, vår historia tillsammans och den engelska popduons betydelse för våra liv. Utan dem hade vi aldrig träffats. Utan dem hade aldrig Noah och Alve funnits.
Tack vare några glas rött lyckades vi enas om en topp tio. Being boring ohotad och evig etta, de andra utan inbördes ranking. Här är listan, i kronologisk ordning. (Inbäddning av originalvideon sällan tillåten av EMI)

• West End Girls (Please, 1985) - Sagan började med en tidlös klassiker.

• It's a sin (Actually, 1987) - Brottarhiten.

• Rent (Actually, 1987) - Neil Tennant i den renaste och mest destillerade formen.

• Left to my own devices (Introspective, 1988) - I toppform med Trevor Horn.

• It's alright (Introspective, 1988) - Sterling Void gjorde förlagan, men detta är den definitiva versionen.

• Being boring (Behaviour, 1990) - Världens bästa låt i våra öron.

• This must be the place I waited years to leave (Behaviour, 1990) - Monumental och mäktig från deras bästa album)

• Can you forgive her? (Very, 1993) - Världen lyssnar på grunge, Pet Shop Boys gör något annat.

• You only tell me you love me when you're drunk (Nightlife, 1999) - Lika bra som låttiteln.

YouTube tillät ingen kopiering, klicka här.

• The way it used to be (Yes, 2009) - Filmisk musik.