Mission: Impossible?

Marina bad mig köpa lax, crême fraiche och röd stenbitsrom på affären i dag. Laxen gick jättebra, inga problem. Crême fraichen likaså, var duktig och tog den lätta på 15 procent. Sen återstod stenbitsrommen. Jag hade lite problem att hitta den, men så i ögonvrån såg jag den borta vid påläggen. Klockrent. Nästan hemma. Men bara nästan. På vägen dit, ungefär en halv meter därifrån, stötte jag på leverpastejen. Jättebra, tänkte jag. Det behöver vi också.
Sen gick jag till kassan och betalade.
Marina sms:ade mig nyss och frågade om hon var blind eller om jag hade glömt stenbitsrommen. Vad var det Thåström sjöng? Precis. Hon lät inte ett dugg upprörd på telefon när jag ringde. Bara lätt uppgiven. Man vänjer sig, antar jag.