Rampfeber

Härligt hur mjölksyran ligger och lurar i benen under ett ramptest. På 400 watt kändes det rätt fint, satt och tänkte att jag tar nog nästa ramp också, men en minut in på 435 watt visste jag att klockan klämtade och när jag kommit halvvägs var det bara att kapitulera för övermakten.
En minuts vila räcker inte till för att transportera bort ansamlingen av mjölksyra som börjar smyga sig fram på 330 och 365 watt, och 400 watt förstås. Jag är ingen maskin. Vad synd. Nästa säsong ska jag fixa 435-rampen och svetsa in mig rejält på 470 watt. Då är jag med i matchen. Skönt att veta. Sen gäller det bara att nå dit också.