Dags för degen igen

Jag vet inte om Ulf Elfving tänker på pepparkaksdeg så här års. Jag gör det. Ganska ofta dessutom. Den måste finnas där ute nu, i butikerna. Jag har inte handlat på ett tag och har således sluppit utsätta mig för den obeskrivliga frestelsen. Men jag har bestämt mig för att inte göra en sådan stor sak av det. Jag ska äta ett paket, och det blir förmodligen snart. Det närmar sig. Det känner jag. Det ligger liksom i luften. Det går nästan att ta på spänningen, och min förväntan. Första tuggan blir naturligtvis den bästa. Hungern och längtan blir mättad. Jag bryter av några bitar till, tuggar och sväljer. Och njuter. Sedan får den vänta lite i kylskåpet. Jag äter inte hela på en gång, ingen fara, så tokig är jag inte. Men på två dagar går den ner, garanterat. Jag hoppas jag inte behöver köpa mer pepparkaksdeg sen. Åtminstone inte till det ändamålet.