Yawn

Morgonstund har guld i mun brukar det som bekant heta. I morse kändes det mer som grus. Frugan och jag sov på olika håll, med varsitt barn, men utfallet blev inte lyckat för någon av oss. Det var två överkörda grävlingar som hålögt satt och betraktade varandra vid frukostbordet. Noah drog några host- och necerilintervaller med mig, medan Marina tampades med Alve som fortsatt har svårt att begripa vad nattsömn ska vara bra för.
Mitt planerade distanspass i kväll känns en smula avlägset. Jag får ta en timme i taget och se hur det känns efter middagen. Sömn eller träning? Det är den eviga frågan.